Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bröt brutit, pres. bryter
bryt·er i|hop●bli själsligt sjuk eller försvagad
av sorg e.d.
psykol.SYN.synonymbryta samman
hon bröt ihop när budet om dotterns död nådde hennebryta ihopsedan 1976Subst.:vbid1-126497hopbrytande